Utdrag ur texten 

Skiljer sig regnet i staden från det i skogen? 

Min ingång till designyrket började som kläddesigner inom outdoorbranschen. Ett sammanhang där många varumärken kommer från en grundtanke och bakgrund där produkter skapas för aktiviteter i icke-urbana miljöer. Efter några år noterade jag hur allt flera outdoorföretag började beskriva sin design som urban och i flera fall skapade särskilda kollektioner för ett ”aktivt liv i staden”. Det var en förändring som fick mig att spara ner skärmdumpar på webbsidor, tidningar och reklam där produkter fanns tillsammans med ordet urbant, stad eller city. I takt med samlandet uppstod frågor om vilka associationer som egentligen skapas och om de distanserar oss ifrån något?

Jag kom i kontakt med begreppet ”territoriell maktordning” vilket är en teoribildning som behandlar hur vårt samhälle ser täta miljöer, dvs. urbana miljöer (staden) som det normala och önskvärda och där andra platser betraktas/görs avvikande. Staden kopplas samman med positiva värden som modernitet, framgång och utveckling. Likt annan normkritik pekar urban norm på maktstrukturer och hur, i det här fallet, den strukturen gynnar vissa typer av platser och därmed en viss grupp människor.

Genom några exempel vill jag reflektera och öppna upp för huruvida designbranschen också är påverkad av den urbana normen. Finns det konsekvenser av en geografiskt centraliserad designbransch? Har den fysiska platsen betydelse för vilka perspektiv som lyfts, och därigenom också vad som och hur något designas?

Urban norm kan ses på en glidande skala av centrum och periferi där motpolerna även kan vara Tokyo och Stockholm, småstad och by eller innerstad och förort. Jag läser en krönika i BON med rubriken ”Flytta ut modevärlden till förorten”. 

”Tänk om modeutbildningarna i högre utsträckning än idag kan locka studenter från studieovana hem, och om företag arbetade än mer aktivt med att skapa broar mellan innerstad och ytterområde? Hur kan vi gå till väga för att underminera myten om staden som konstruerad i uppdelningen mellan centrum och periferi och istället skapa flera centra? Då kanske vi skulle kunna utveckla ett mode som underminerar gränserna mellan människor, snarare än ett som förstärker dem.” 

Men vad begränsar tanken till stadens yttre gräns, varför bara till förorten? Jag önskar ytterligare en ingång, där man byter ordet mode till design och att det innefattar hela Sverige. Görs periferin osynlig för att dem med makt att förändra inte har förmåga att se denna eller vända sin uppmärksamhet i den riktningen?

Om vi är ense om att bl.a kön, klass och bakgrund är faktorer som kan påverka utgångspunkten för skapande, kan vi då också se att platsen som omger oss varje dag är en faktor som formar vårt perspektiv. På baksidan av en Iphone står det ”Designed in California” och under vinterhalvåret brukar jag tänka att det märks. Jag föreställer mig att om det stått ”Designed in Sweden” så hade problemet med att telefonen stänger av sig i kyla varit löst. Design kan vara både allmän och specifik, men att plats tillsammans med kultur, miljö och livsmönster påverkar vilka uttryck och behov man skapar för. Återigen tänker jag på samlingen av citat och ser ingen motsats i att det kan finnas ”urban design” om den utgår från specifika behov, problem, förutsättningar eller aktivitet som uteslutande är kopplat till urbana miljöer.